Din vilda kanin
av: Cesila Rastad
Hur lever vilda kaniner? Om vi lär oss mer om hur kaniner lever och kommunicerar med varandra i frihet, så hjälper det oss att ordna det sa bra som möjligt för vår tama kanin. Vi ska naturligtvis försöka ge vår tama kanin sådana förutsättningar att den kan leva så naturligt som möjligt. Då kommer den att trivas allra bäst.
 
Troligtvis härstammar vildkaninen från västra Medelhavet. Under medeltiden spred den sig till mellan Europa. Människor planterade in kaniner för att få djur att jaga. I Sverige togs vildkaniner in först på 1800-talet, men tillväxten tog inte fart förrän i början på 1900-talet.
 
Kaninernas fiender är många, bl.a. lodjur, räv, vildkatt, iller, vessla, örn och hök. Vissa ormar och större rovdjur jagar också kaniner. Eftersom det är så många som jagar kaniner så har den utvecklat många olika sätt att över- leva på. Den vill fly vid minsta fara, den är snabb och den är väldigt bra på att föröka sig.
 
Kaniner har en mycket stark samhällsinstinkt. De lever tillsammans i flockar om 8 till 15 individer. De bor i underjordiska gångsystem som de i generationer grävt fram till riktiga byggnadsverk som liknar städer. Varje familj har sitt bo i slutet av en gångtunnel. Varje bo har flera ingångar. Gångarna upp till markytan är grävda underifrån och är därför svara att se vid markytan. Dessutom ligger ofta öppningen i en buske eller där vegetationen är tät, sa den är svår att upptäcka. En kaninkolonis tunnelsystem är som en stad med olika gator och torg och gångsystem. Området kan vara sa stort som flera tunnland.
 
Kanin- städer är alltid mycket rena eftersom invånarna bajsar och kissar ovan mark. De bor aldrig där de har sin toalett. Mest aktiva är kaninerna i skymningen och på dagen. De har ingen viloperiod under året utan är igång alla årstider. De trivs i många olika miljöer som skogen, på odlad mark eller på sanddyner. Öppna ängar och backar med täta buskar är andra favorittillhåll för kaniner, som ju älskar att gräva. De kan ge sig av hemifrån ungefär upp till 600 meter från hemgrytet.
 
Kaninen hoppar upp till en meter. De hoppar i små skutt och när de är förföljda är de skickliga på att försöka förvilla förföljaren genom att hoppa i sicksack.
 
En vild kanin kan bli mellan 5-9 år gammal om den överlever alla faror. Kaninens framtänder saknar rötter och det gör att den ständigt måste gnaga för att slipa ner tänderna som ju växer till hela tiden.
 
Den mesta maten går genom matsmältningskanalen två gånger eftersom kaninen ofta äter sin avföring. Kroppen kan då tillgodogöra sig olika ämnen bättre, som tex. äggviteämnen och B-vitaminer. Ungarna äter den avföring som kommer från mammans blindtarm (den känner man igen som lite mer våt, lös och ihopklumpad). Om ungarna hindras från att göra detta kan de bli sjuka och dö. Vad äter vuxna kaniner i frihet? Bark från träden, lövknoppar, rotfrukter, kal, bär, frukt, säd och örter. Vätska får de huvudsakligen från den fukt som finns på örterna.
 
Kaniner är mycket noga med sin hygien och tvättar sig flera gånger om dagen. För att pälsen ska kunna värma dem även under de kallaste vinterdagarna, så måste kaninen hålla sig väldigt ren. Äta, gräva, tvätta sig, ta skydd, hålla ihop och märka ut revir är vad kaninen gör på dagarna.
 
Men sen tycker de också om att para sig. Alla djur som är så sociala som kaninen har ett mycket aktivt sexliv också. Kaninerna parar sig både för nöjes skull och för att få ungar. Under gynnsamma förhållanden kan en hona föda 3-6 kullar varje år och i varje kull kan det bli 3-12 ungar. Mamman föder ungarna i en särskild håla. Ungarna är blinda och nakna från födseln. Efter ca 10 dagar öppnar sig ögonen. Den vilda kaninen diar i ca 3 veckor. Den tama kaninungen kan dia mycket längre, ibland upp till 10 veckor. Från mars till september föds det vilda kaninungar. Den unga kaninen kan själv få ungar vid 5-8 månaders ålder.
 
Vid ett års ålder är den vuxen. Kaninhonor har ett speciellt beteende när de ska föda. Äldre honor med hög social rang bygger ofta "bostaden". De kan också ordna med barnträdgårdar, ungefär som ett dagis för kaninbarn mitt inne i den stora kolonin. De äldre honorna är mer erfarna och kloka sa dagiset fungerar som ett bra skydd för nyfödda och unga kaniner. Länge visste man inte om att de här välordnade trädgårdarna fanns för att de var så långt in i boet. Vissa unga honor med låg rang får inte föda längst in utan får nöja sig med att bygga egna bohålor, föda och uppfostra ungarna själv. Hålorna inreds med dun, torrt gräs, mossa och honans eget hår som hon river loss från bröstet.
 
Mamman ger ungarna di två gånger om dygnet. Resten av tiden är ungarna själva och ligger tätt, tätt tillsammans. Mamman håller till i boet bredvid som hon delar med pappan till ungarna. När ungarna fått sin mat så lämnar hon dem och stänger igen hålans öppning med sand, blad eller gräs. Hon lämnar förstås ett litet hål så att de kan få luft. På det här sättet får ungarna bästa möjliga skydd för alla rovdjur.
 
När ungarna blivit ungefär tre veckor börjar de ta små promenader ut från sitt bo för att äta gräs. Pappan tar dem med på små promenader, tvättar dem och lär dem hur de ska bete sig vid fara. Pa sätt och vis kan man säga att kaninen lever familjevis. Familjen ogillar för det mesta att få påhälsning från andra kaniner i det egna hemmet. Jag hoppas att du nu förstår, hur mycket din kanin behöver sällskap av dig eller någon annan kanin. En ensam kanin mår inte bra, för det är inte naturligt för den.
 
Runt kolonin markerar kaninerna sitt revir (att området är deras) genom att gnida baken och underkäken mot olika ställen som träd och stenar. Den tama kaninen gör likadant, och du kan få uppleva att den gnider hakan mot dig - kaninen tycker att han äger dig! Doftmarkeringarna är också ett sätt för kaniner att meddela sig med varandra. En kanin kan på doften känna igen en annan kanin.
 
Den äldsta och starkaste kaninen i flocken är den som för befälet, men kaninernas rangordning är inte särskilt strikt. Kaniner är fredliga och bråkar bara med varandra tex. när en hona försvarar sitt bo mot en annan hona eller när hanarna kämpar om honor, eller förstås när främmande kaniner kommer in på reviret. Äldre hanar har ofta till uppgift att vakta och varna för fara. Varningssignalen består i hårt trummande med baktassarna mot marken.
 
Kaniner pratar mest med kroppen. När kaninen knorrar är den irriterad. Väsande betyder ilska. Men mest visar kroppsställningen hur kaninen mår. Vältrar de sig mår de bra. Sitter de avspända med fällda öron så vill de vara ifred och njuta. Om en kanin stöter lätt med nosen vill den hälsa. Slickande är ömhet och kontakttagande. När en kanin spänner kroppen, har svansen rätt upp och sträcker fram huvudet är den nyfiken och försiktig. Öron som ligger bakåt betyder att den är arg och ett anfall kan komma snabbt och då biter den ofta.
 
En kanin i fångenskap som biter väldigt mycket mår inte alls bra. Oftast beror det på att vi hanterar kaninen på fel sätt. Då bör man kontakta någon som vet mer om kaniner än man själv gör. Kaniner är bara aggressiva när de är rädda eller känner sig hotade. En vanlig orsak till att kaniner biter och klöser mycket, är att den känner sig rädd när vi lyfter den. Många kaniner är rädda att bli upplyfta, så det gäller att vara stadig med händerna och lyfta på rätt sätt. Lyft aldrig i öronen! Ta en hand under frambenen och en under baken. Ibland kan det vara bättre att bära kaninen i tex. en korg istället för i famnen, om du tycker att det är svart att lyfta din kanin. Man kan också umgås så med kaninen på golvet eller i buren om den är stor nog.
 
Om du redan är ägare av en kanin så hoppas jag att du känt igen mycket av den vilda kaninens beteende i din egen kanin. Jag hoppas att du utifrån beskrivningen av vildkaninen kan ordna det så att din tama kanin mår sa bra som möjligt. Det är därför jag har skrivit det här. Om du är på väg att köpa kanin, så hoppas jag att det här gett dig lite idéer, så att din kanin får det bra.
 
Uppgifterna i texten har jag tagit från en tidning som heter Djurens Rätt, nr 2-96. I den tidningen står ännu mer om kaninens naturliga beteende. Några tankar som jag själv har haft efter att ha lärt mer om hur vildkaninen lever:
 
Kaniner är mycket sociala djur. De trivs inte att sitta ensamma. Helst vill de ha en kaninkompis, eftersom de ju lever i flock. En ensam kanin behöver att du sysselsätter dig mycket mer med den. En ensam kanin utan kompis och med ägare som inte bryr sig blir ledsen och mår inte bra. Om du vill ha flera kaniner ihop i en bur, så är det ofta lättast för syskon från samma kull att trivas ihop. Det kan ibland gå bra för två hanar att bo ihop om de kommer från samma kull och växer upp tillsammans. En hane kan annars gå ihop med en kastrerad hane. En hona kan gå ihop med en annan hona eller en kastrerad hane.
 
Det är väldigt tydligt hur bra våra kaniner trivs nu, när de går ihop flera stycken i en stor bur. Kaninen vill inte bo i en mörk bur med liten yta. Kaninen vill kunna se himlen. Den behöver plats på marken för sina hopp och krumsprång. Den vill bajsa och kissa utomhus och absolut inte på samma ställe där den ska bo. Ett vindtätt hus på korta ben med en liten ingång och möjlighet att gå ut i en hage gör att din kanin trivs. Den vill inte sitta instängd högt upp i luften utan möjlighet att gå ut!
 
Om du bygger ett hus med utebur till din kanin, så kan den bo där både vinter och sommar. Kaniner tål kyla bra, för deras päls är så varm. En hage underlättar också städningen, då kaninerna alltid har sin toalett utomhus. Det är bara att ta en spade och ta upp högen ett par gånger per vecka. I huset behöver man då inte alls städa så ofta. Ett bra nät att bygga utebur med finns på Bergplant i Borlänge. Det är så stadigt att man bara böjer till den form man vill ha och nitar ihop kanterna.
 
Kaniner som lider visar det ibland bara med blicken. Det kan vara svårt att se när den blivit sjuk. Titta på din kanin, hur ser den ut på blicken? Kommer den fram till dig tillitsfullt när du öppnar buren eller kurar den ihop sig på ett skrämt sätt och vill fly ifrån dig? Om den slickar dig tycker den om dig, likaså om den puffar på dig.
 
Var mjuk och finstämd med din kanin. Den vill vara tillsammans med dig. Den vill ha tid och mjuka, fina händer. Att sysselsätta sig med kaniner på kaniners vis är det enda sättet att få dem tillgivna. Kärlek, omsorg, uppmärksamhet och rörelsefrihet är grunden för ett gott förhållande till din kanin.
 
Kaniner tycker om att sitta högt så ställ gärna in något som de kan hoppa upp på. De är nyfikna och tycker om leksaker som tex. en hink.
 
Magen är känslig på kaniner. Om din kanin får diarré så kan du ge den blåbärsblad. Det kan vara bra att torka några blåbärskvistar under sommaren till vinterns behov. När avföringen är torr och fast så vet man att magen mår bra.
 
Kaninen ska ha friskt vatten och fri tillgång till hö varje dag. Den ska ha lite kraftfoder varje dag, som man blandar av kaninpellets och havre. Grönsaker som sallad och morot, lite frukt som äpple eller päron. Maskrosblad och gräs på sommaren, och kvistar av rönn, vide, björk och asp.
 
Till slut några boktips: "Kaniner" av Monika Wegler och "Kaniner hemma" av Helga Fritzsche.
 
Om du har synpunkter på texten eller vill prata kanin, så är du välkommen att höra av dig till mig:
 
Cecilia Rastad
Carlborgssons väg 14
790 15 Sundborn
023- 62095